Ibland läser man om olika spännande djurexperiment och sådant kan vara intressant för oss människor. Sådana experiment som går ut på att prova olika medicinska behandlingar inresserar mig dock inte utan det är mer experiment där man undersöker hur djur beter sig i olika situationer och dettas konsekvenser jag tänker på.

 Ett sådant där experiment som stannat i mitt minne är ett experiment på laxar, sådana som var i frihet och sådana som var odlade. Man undersökte först de olika individerna och studerade hur de betedde sig när de fick se "mat" och delade in dem i två grupper: En grupp försiktiga som studerade och undersökte bytet innan de högg. En grupp oförsiktiga som attackerade genast när de fick syn på ett byte.

 I fångenskap levde de oförsiktiga längre och hade snabbare tillväxt. I frihet var förhållandet det motsatta och de försiktiga levde längre och växte snabbare. Visst det här bekräftar bara vad Darwin sa men jag tycker ändå det här är intressant för oss människor.

 Jag läser aldrig typ varken seriösa eller oseriösa naturvetenskapliga böcker men jag har en fru som gör det. I går morse kom hon in med sin bok Lone Frank: NEURO-REVOLUTIONEN om modern hjärnforskning och läste upp följande stycke: "och 2003 publicerade en undersökning av arga kapucinapor. De små primaterna var tränade till att överräcka en småsten till forskarna mot en belöning i form av en bit gurka. När alla apor hade lärt sig tillvägagånssättet, utförde de Waal ett experiment där två apor kunde se varandra. Han gav den ena den vanliga biten gurka, medan grannen fick en druva, och bland kapucinapor anses druvor vara något riktigt läckert. Den grovt orättvisa behandlingen fick stackarna som fått gurka att protestera högljutt. Antingen vägrade de helt enkelt att samarbeta och överlämna sin småsten, eller så kastade de ilsket den mottagna gurkbiten i huvudet på den förmätne forskaren. "

Nu är den stora frågan: Säger det här experimentet någonting om kravallerna i Husby? Nej det tycker jag inte men intressant var det likafullt. :-)

Bland de första lösjobb jag var med om när jag flyttade till ön på 1990 talet var att vara på sågen i Vall och såga timmer. Han den unga killen som jag var bekant med pekade på en liten senig gubbe i hatt och uråldrig sliten kostym och sa: Det är han min farbror som tagit ned alla de här stockarna. Ännu för några år sedan kunde man se hans Boxer stå i skogsbrynet i Ganthem bland stockar Arvid tagit ned. Nu är han död.

 Det är nog få som gett upphov till så många historier och bravader som han på ön och som fortsatt leva sitt sätt att leva utan hänsyn till myndigheter och allmänna levnadsregler men ändå klarat sig fram. 

Jag har ju en dotter som nu går i första klass. Till skillnad från när jag började skolan själv så tycker hon det är roligt att lära sig saker och tycker alla ämnen är roliga.

När hon började skolan såg hon själv och framförallt hennes bästa kompis fram mot att få läxor och att få hålla på med skolarbete hemma på fritiden. Häromdagen frågade jag henne om varför hon aldrig har läxor och om andra i klassen har sådana. Jo! svarade hon, de som kommit efter eller har svårt i något får jätteofta läxor.

Det där är egentligen ganska konstiogt och på sätt och vis betecknande för hur det står till på många skolor. Den som är intresserad och gärna vill lära sig saker begär man ingenting av och bryr sig inte om.

 Det där första egentliga föräldramötet som hölls för en tid sedan i klassen var också det ganska talande. På kort tid hade två barn flyttats till en annan privat skola i stan med orsak att det var bråkigt och stimmigt i klassen. Detta bemötte skolan med att berätta hur mycket resurser och insatser de gjorde på de barn som inte trivdes eller hade svårt för sig i skolan. Med sådant tänk är det inte konsdtigt att den kommunala skolan förlorar elever på löpande band.

När liemannen gått fram.
 
I vintras blev det en del uppmärksamhet kring de många dödsfallen bland missbrukare på ön och det talades om att mer än 10 dött på kort tid. Av de som frekventerat härbärget Birkagården var det 7 och minnesstunder hölls där. Orsaken har sagts vara influensor som människor inte klarat gå igenom på grund av allmän försvagning på grund av livsföring. Det har dock ryktats om användning av svårhanterliga medicinska preparat i kombination med annat och bland dem som avlidit är sorgligt nog inte bara äldre.
 
 Reaktionerna på detta har vad jag kunnat se varit att S de Maecker Mp föreslagit att personer med missbruksproblem skall erbjudas gratis influensavaccinering och från härbärget har talas om att man vill utöka antalet platser väsentligt.
 
 Under det senaste årtiondet har det startats ett stort antal verksamheter på ön för att hjälpa människor med missbruksproblem. Ett ganska stort härbärge har startats med tillhörande dagcenter - Birkagården. Ett sk lågtröskelboende för män respektive ett för kvinnor har öppnats - Hansegården och Astrid. Husvagnscamping startades och flackade runt ett par år. Verksamheter som Tillnyktringsenhet och Beroendeenhet har startats inom vården. Ytterligare verksamheter med lite mer oklart eller klart samband med missbruk har startats. Varken  möda och pengar har det sparats på för att avhjälpa eller mildra problemen.
 
 Ingen verkar fråga sig varthän alla dessa åtgärder, arbete och pengar lett till. Har de gjort problemen med missbruk, hemlöshet mindre och har de berörda människorna i allmänhet fått ett bättre liv och har människor med dessa problem blivit färre? Risken finns att man i stället för att hjälpa människor ur problem i stället verkar för att det skall bli enklare för människor att fortsätta med sitt levnadssätt, att de blir fler och problemen större.
 
 Förra året gjorde länsstyrelsen en lång utvärderingsrapport kring alla de åtgärder, samarbeten och verksamheter som arbetar mot kvinnomisshandel på ön. I denna digra lunta berördes inte ens om allt detta fått någon effekt, om kvinnomisshandeln ökat eller minskat. Ibland känns det som att i sådana här sammanhang är resultatet oviktigt, endast vilja och önskningar utvärderas.
 
 Det här handlingssättet kring missbruk och kvinnomisshandel, alla åtgärder därikring, har sina motsvarigheter på många andra områden som ungdomar tex. Detta kan man se i att man samtidigt lägger ned ungdomsgårdar för "vanliga" ungdomar som man startar upp Fältfritids som skall inrikta sig mot ungdomar med problem på gatan eller som det nu börjar glunkas om att man skall starta Insatsgrupper som skall hjälpa kriminella ungdomar.

Omar Mustafa, som under den senaste socialdemokratiska partikongressen valdes in i partistyrelsen (som suppleant?), tvingades avgå efter en vecka på grund ett drev i och med hans ordförandseskap i Islamiska Förbundet.

Det finns ju en moderat riksdagsman sedan 2010 Abdirisak Waberi tillika före detta ordförande i Islamiska Förbundet som till skillnad från Omar Mustafa uttalat klart islamistiska, demokratifientliga och kvinnofientliga åsikter i intevjuer. Här är en video med urklipp från intevjuer av Waberi:  http://www.youtube.com/watch?v=wNDeeoUNvAk

Märkligt nog har det i debatten om Omar Mustafa varit helt tyst om den moderate riksdagsmannen utom från "ett visst håll". Jag har då inte hört ett ord från annars frispråkiga moderater som tex Frank i Växjö.

Vi på Gotland har ju en moderat före detta riksdagsman. Rolf K Nilsson skriver och bloggar då och då och nuförtiden skriver han och driver en sida kallad Kontur med Anders Björck som affichnamn som i huvudsak behandlar försvarsfrågor: http://kontur.nu/

Efter en lång utläggning om Omar Mustafa och olämpligheten att han skall vara i socialdemokratins partistyrelse avslutade Rolf K Nilsson sin artikel med följande ord: Socialdemokraterna har tvingats ta itu med sitt islamistiska problem. Nu måste moderaterna också göra det. Om inte annat så för den stora gruppen muslimer som inte vill bli företrädda av islamiska förbundet.

Det är nog första gången jag ser någon moderat ifrågasätta lämpligheten att ha en riksdagsman som Abdirisak Waberi för så tolkar jag i alla fall dessa ord och de finns att läsa här: http://kontur.nu/reflektion/islamismen-mer-politisk-an-religios/

Så var det då dags igen: Inbrott på Konsum. För vilken gång i ordningen är det svårt att hålla reda på. Två gånger har personer dömts för inbrott på Konsum i Klintehamn - bägge gångerna var det ungdomar inskrivna på Hassela varav en senare även försökt råna affären.

Inte nog med att det varit ett stort antal inbrott i affären genom åren uten den har även blivit rånad med kniv två gånger av Hasselaelever eller fd Hasselaelever. Vid ett av rånen fanns inga vittnen och rånaren kunde komma undan strängare straff genom att förneka att den riktat kniven mot kassörskan.

Från och till har det ju varit mycket omfattande snatterier på affären och periodvis har det varit ett rent lämmeltåg av elever från Klinteskolan i affären där utan överdrift många inte betalat - det är väl så att på Konsum har man tänket att det angår inte mig svinnet är bara att lägga på priset för övriga kunder. Nu i höstas var snatterierna så omfattande och organiserade (stort gäng rings ihop och går in i affären som flock) så polisen vädjade till allmänheten att besöka affären kvällstid för att personalen skulle kunna känna sig tryggare. Ett par veckor var det både poliser och en massa folk i affären på kvällarna men samtidigt: Vem vill ha en kniv i magen? Både polis och andra vet mycket väl att många av de här ungdomarna rutinmässigt bär kniv.

Sätt äntligen upp övervakningskameror Konsum förih*****e!

Nu är allt som var inställt i det gamla magasinet på Kustvägen bortstädat och reparationen av fastigheten som myndigheterna ingrep mot har avstannat. Det var ju verkligen ett helt berg med prylar/sopor på tomten tidigare och jag har full förståelse för de grannar som tyckte situationen var ohållbar.

Myndigheterna verkar ladda för rond 2 och det ryktas om att de begär in anbud från olika firmor för rivning. Frågan är bara vad Tor har i bakfickan?

Som jag tidigare sagt: För en utanförstående är det här en lite spännande historia.

Det här är långt ifrån den enda fastighet som står och förfaller i Klintehamn.

De här rumänska byggjobbarna som reparerade med enkla medel och utan säkerhetsföreskrifter - självklart är det inte bra. En bekant som även varit och tittat på höghusbygget i Snäck som blev klart ganska nyligen sa till mig att de utländska underentrepenörera där hade ungefär samma säkerhetstänk utan att myndigheterna ingrep.  

Sällskapet De Badande Wännerna med enbart manliga medlemmar bildades i Visby 1814 och är fortfarande ett betydelsefull sällskap på ön med flera hundra medlemmar. Ett sällskap med almännyttiga ambitioner men givetvis även för medlemmarnas nöje och umgänge - man kan med fog påstå att där samlas den manliga delen av samhällseliten. En informell maktfaktor - ja det är nog svårt att förneka. Här är en länk till sällskapets historia.

Så här fördelade sig medlemskapet i DBW bland ledamöterna i kommunstyrelsens majoritet under föregående mandatperiod 2006 - 2010. Det finns en kvinnlig motsvarighet, ett fint sällskap för damer, i Visby som jag glömt vad det heter - månne damerna i kommunstyrelsen var medlemmar i detta?

Kommunstyrelsens ledamöter mandatperioden 2006-20105

Namn                                    Parti                      Medlem i DBW
Eva Nypelius (ordf.)               Centerpartiet          Nej
Lars Thomsson                      Centerpartiet          Ja
Per-Olof Jacobsson                Centerpartiet           Nej
Eva Gahnström                      Centerpartiet           Nej
Mats-Ola Rödén                      Folkpartiet             Ja
Lena Celion (1:e vice ordf.)    Moderaterna            Nej
Gustaf Hoffstedt                    Moderaterna            Ja
Håkan Onsjö                          Moderaterna            Ja

Av fem män i kommunstyrelsens (numera region-) majoritet var alltså fyra medlemmar i DBW.

Jag tror inte det ser annorlunda ut i andra landsändar men för den som lever här på ön blir de informella kontakterna i samhällseeliten tydliga. Inte för inte frotterar sig politiker, bemärkta privatpersoner ofta från näringslivet, mediafolk från tidningarna sig med B-kändisar från fastlandet helt utan eftertanke och helt utan blygsel varenda sommar på landshövdingens mingelparty.