När liemannen gått fram.
 
I vintras blev det en del uppmärksamhet kring de många dödsfallen bland missbrukare på ön och det talades om att mer än 10 dött på kort tid. Av de som frekventerat härbärget Birkagården var det 7 och minnesstunder hölls där. Orsaken har sagts vara influensor som människor inte klarat gå igenom på grund av allmän försvagning på grund av livsföring. Det har dock ryktats om användning av svårhanterliga medicinska preparat i kombination med annat och bland dem som avlidit är sorgligt nog inte bara äldre.
 
 Reaktionerna på detta har vad jag kunnat se varit att S de Maecker Mp föreslagit att personer med missbruksproblem skall erbjudas gratis influensavaccinering och från härbärget har talas om att man vill utöka antalet platser väsentligt.
 
 Under det senaste årtiondet har det startats ett stort antal verksamheter på ön för att hjälpa människor med missbruksproblem. Ett ganska stort härbärge har startats med tillhörande dagcenter - Birkagården. Ett sk lågtröskelboende för män respektive ett för kvinnor har öppnats - Hansegården och Astrid. Husvagnscamping startades och flackade runt ett par år. Verksamheter som Tillnyktringsenhet och Beroendeenhet har startats inom vården. Ytterligare verksamheter med lite mer oklart eller klart samband med missbruk har startats. Varken  möda och pengar har det sparats på för att avhjälpa eller mildra problemen.
 
 Ingen verkar fråga sig varthän alla dessa åtgärder, arbete och pengar lett till. Har de gjort problemen med missbruk, hemlöshet mindre och har de berörda människorna i allmänhet fått ett bättre liv och har människor med dessa problem blivit färre? Risken finns att man i stället för att hjälpa människor ur problem i stället verkar för att det skall bli enklare för människor att fortsätta med sitt levnadssätt, att de blir fler och problemen större.
 
 Förra året gjorde länsstyrelsen en lång utvärderingsrapport kring alla de åtgärder, samarbeten och verksamheter som arbetar mot kvinnomisshandel på ön. I denna digra lunta berördes inte ens om allt detta fått någon effekt, om kvinnomisshandeln ökat eller minskat. Ibland känns det som att i sådana här sammanhang är resultatet oviktigt, endast vilja och önskningar utvärderas.
 
 Det här handlingssättet kring missbruk och kvinnomisshandel, alla åtgärder därikring, har sina motsvarigheter på många andra områden som ungdomar tex. Detta kan man se i att man samtidigt lägger ned ungdomsgårdar för "vanliga" ungdomar som man startar upp Fältfritids som skall inrikta sig mot ungdomar med problem på gatan eller som det nu börjar glunkas om att man skall starta Insatsgrupper som skall hjälpa kriminella ungdomar.