Bland de första lösjobb jag var med om när jag flyttade till ön på 1990 talet var att vara på sågen i Vall och såga timmer. Han den unga killen som jag var bekant med pekade på en liten senig gubbe i hatt och uråldrig sliten kostym och sa: Det är han min farbror som tagit ned alla de här stockarna. Ännu för några år sedan kunde man se hans Boxer stå i skogsbrynet i Ganthem bland stockar Arvid tagit ned. Nu är han död.

 Det är nog få som gett upphov till så många historier och bravader som han på ön och som fortsatt leva sitt sätt att leva utan hänsyn till myndigheter och allmänna levnadsregler men ändå klarat sig fram. 

Jag har ju en dotter som nu går i första klass. Till skillnad från när jag började skolan själv så tycker hon det är roligt att lära sig saker och tycker alla ämnen är roliga.

När hon började skolan såg hon själv och framförallt hennes bästa kompis fram mot att få läxor och att få hålla på med skolarbete hemma på fritiden. Häromdagen frågade jag henne om varför hon aldrig har läxor och om andra i klassen har sådana. Jo! svarade hon, de som kommit efter eller har svårt i något får jätteofta läxor.

Det där är egentligen ganska konstiogt och på sätt och vis betecknande för hur det står till på många skolor. Den som är intresserad och gärna vill lära sig saker begär man ingenting av och bryr sig inte om.

 Det där första egentliga föräldramötet som hölls för en tid sedan i klassen var också det ganska talande. På kort tid hade två barn flyttats till en annan privat skola i stan med orsak att det var bråkigt och stimmigt i klassen. Detta bemötte skolan med att berätta hur mycket resurser och insatser de gjorde på de barn som inte trivdes eller hade svårt för sig i skolan. Med sådant tänk är det inte konsdtigt att den kommunala skolan förlorar elever på löpande band.